Hultin.cc

Igår besökte jag och grabbarna Sundsvalls brukshundsklubb och deras lydnadstävlingar. Alltid lika roligt att se alla duktiga ekipage. Men jösses så mycket nerver. Även jag som inte skulle tävla kände av stämningen i maggropen. Jag har ju anmält mig och Bore till två tävlingar i september. Men jag vet inte om jag ska delta efter denna dag. När det var dax för lydnads ettan bänkade jag mig med min stora vita för att se och lära. Var ju ett tag sedan som jag och min älskade Loke var ute i tävlingssvängen och reglerna har ju ändrats sedan dess. Det hela började med platsliggande. Alla ekipage ställde upp, man lade ner hundarna och förarna utgick. Förarna hann bra gå ut till markerad plats och vända sig om så började karusellen. En spaniel klev upp och hälsade på rottisen som låg bredvid. Sedan gick allt superfort och alla hundar, ägare, domare och tävlingsledare blandades som en redig fruktsallad. När alla hundar var infångade blev det 20 min paus. Det är detta som gör att jag känner tvivel för att tävla. Eftersom många startar ettan utan att ens lagt sin hund med okända hundar eller överhuvudtaget lagt sin hund med andra, startar på vinst och förlust. Har ju fått kämpa en hel del med Bore och andra hundar och vi har kommit väldigt långt så jag vill inte rasera något bara för att jag vill tävla. Det är som ett korthus. Tar lång tid att bygga upp och endast några sekunder att riva. Så vi får se hur det blir. Måste fundera ordentligt!

På kvällen tog jag och grabbarna och mötte upp Marie och Ronja i sjukhusparken. Härligt att se tre hundar som sträckte ut sig i full galopp över dom stora gräsytorna. Inget tacklande eller buffande bara spring. Såg så härligt ut! Gimmen ville självklart simma och Ronja hakade på, retriver som hon är. Grim och Ronja kapp simmade till pinnarna som jag och Marie kastade. Bore stod som en muräna och håvade in vinsten (pinnarna). Varför simma när någon annan kan göra det åt honom? Blev en väldigt lyckad dag!

Ikväll har jag varit ute med grabbarna och tränat. Inget ovanligt i och för sig! Ikväll ville jag fokusera på hundarnas fokus på det jag säger. Satte ner båda grabbarna bredvid varandra och sedan kallade jag in dom en och en. Körde inte varannan eftersom det kommer dom fram till snabbt. Körde väldigt oregelbundet! Grabbarna fick kämpa att sitta kvar när allt dom ville var att få komma till mig. Testade även att säga ”fel” kommando tex gurka, matta, hilton och spis. Detta för att grabbarna inte ska komma förrän jag säger hit-kommandot. Sedan tränade jag apportering när dom satt bredvid varandra. Platsläggande är också en given punkt. Väldigt nöjd matte, javisst! Gäller att ligga i nu och träna om jag ska tävla i september. På lördag åker jag och grabbarna till Sundsvall för att titta på lydnadstävling. Reglerna och momenten har förändrats sedan jag var ute i tävlingssvängen med Loke. Ska även passa på att träna med grabbarna. Ska bli jätteroligt!

Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 

Häng på matte nu bär det av!

Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i.  Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita!

My precious!

Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med  många vinklar och olika terränger  bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen.

Spårnoga, javisst!

Nu är jag och mina grabbar på gång vad gäller träning. Med Bore finslipar jag lydnadsmomenten i ettan. Jag är en perfektionist när det gäller träning med hund. Men det känns som om det alltid är något som jag vill fila lite extra på innan jag ger mig ut på tävlingsbanorna. Jag får nog sänka kraven och slänga mig ut för stupet. Med Gimmen har jag nu kommit till samma punkt som vi var innan han blev sjuk. Tränar mycket kontakt. Riktar nu in oss på att träna moment inför kursen till besöks- och terapihund. Jag vill så gärna gå den kursen. Grim känns som den perfekta arbetskompisen. Jag vågar inte hoppas för mycket ännu eftersom vi ska ner till Strömsholm igen någon gång i oktober (har inte fått något datum ännu) för att se om han behöver operera hö bogen också. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte tappa motivationen att träna med honom. Som tur är så är han en riktigt arbetsmyra och är med på allt som jag vill göra. En fröjd att träna med. Så jag trycker undan framtida ev operationer och lever för dagen ett tag. Nu ligger hundarna och trängs i ”hundsoffan”. Så fina mina grabbar!