Igår besökte jag och grabbarna Sundsvalls brukshundsklubb och deras lydnadstävlingar. Alltid lika roligt att se alla duktiga ekipage. Men jösses så mycket nerver. Även jag som inte skulle tävla kände av stämningen i maggropen. Jag har ju anmält mig och Bore till två tävlingar i september. Men jag vet inte om jag ska delta efter denna dag. När det var dax för lydnads ettan bänkade jag mig med min stora vita för att se och lära. Var ju ett tag sedan som jag och min älskade Loke var ute i tävlingssvängen och reglerna har ju ändrats sedan dess. Det hela började med platsliggande. Alla ekipage ställde upp, man lade ner hundarna och förarna utgick. Förarna hann bra gå ut till markerad plats och vända sig om så började karusellen. En spaniel klev upp och hälsade på rottisen som låg bredvid. Sedan gick allt superfort och alla hundar, ägare, domare och tävlingsledare blandades som en redig fruktsallad. När alla hundar var infångade blev det 20 min paus. Det är detta som gör att jag känner tvivel för att tävla. Eftersom många startar ettan utan att ens lagt sin hund med okända hundar eller överhuvudtaget lagt sin hund med andra, startar på vinst och förlust. Har ju fått kämpa en hel del med Bore och andra hundar och vi har kommit väldigt långt så jag vill inte rasera något bara för att jag vill tävla. Det är som ett korthus. Tar lång tid att bygga upp och endast några sekunder att riva. Så vi får se hur det blir. Måste fundera ordentligt!
På kvällen tog jag och grabbarna och mötte upp Marie och Ronja i sjukhusparken. Härligt att se tre hundar som sträckte ut sig i full galopp över dom stora gräsytorna. Inget tacklande eller buffande bara spring. Såg så härligt ut! Gimmen ville självklart simma och Ronja hakade på, retriver som hon är. Grim och Ronja kapp simmade till pinnarna som jag och Marie kastade. Bore stod som en muräna och håvade in vinsten (pinnarna). Varför simma när någon annan kan göra det åt honom? Blev en väldigt lyckad dag! 
Ikväll har jag varit ute med grabbarna och tränat. Inget ovanligt i och för sig! 
Ikväll ville jag fokusera på hundarnas fokus på det jag säger. Satte ner båda grabbarna bredvid varandra och sedan kallade jag in dom en och en. Körde inte varannan eftersom det kommer dom fram till snabbt. Körde väldigt oregelbundet! Grabbarna fick kämpa att sitta kvar när allt dom ville var att få komma till mig. Testade även att säga ”fel” kommando tex gurka, matta, hilton och spis. Detta för att grabbarna inte ska komma förrän jag säger hit-kommandot. Sedan tränade jag apportering när dom satt bredvid varandra. Platsläggande är också en given punkt. Väldigt nöjd matte, javisst! Gäller att ligga i nu och träna om jag ska tävla i september. På lördag åker jag och grabbarna till Sundsvall för att titta på lydnadstävling. Reglerna och momenten har förändrats sedan jag var ute i tävlingssvängen med Loke. Ska även passa på att träna med grabbarna. Ska bli jätteroligt!
Tyvärr har något hänt med min fina blogg och ni som tidigare har anmält er till nyhetsbrev har försvunnit. Så vill ni ha nyhetsbrevet så fort jag skrivit ner några bokstäver så gör som följer:
Gå in under fliken nyhetsbrev i menyn och följ instruktionerna. :biggrin: Vips så får du ett mail så fort jag bloggat. Enkelt va? 
Ibland undrar jag om jag är sadistiskt lagd eller bara rent och slätt helt dum i huvudet. Jag kom på den korkade idén att jag skulle se vad Gimmens OCD har kostat oss hittills. Tyvärr är det nog inte den slutgiltiga summan. Jag började lägga ihop kronor och ören. Men när siffran stigit över 24 tusen slutade jag räkna.Veterinärkostnad, alla resor till och från vet samt rehabpass, rehab, boende i Västerås, special foder och kosttillskott osv. Listan är oändlig på kostnader. Då har jag inte räknat med allt som försäkringsbolaget har ersatt. Jag har en jättebra försäkringsbolag. Har aldrig varit något strul och allt flyter smärtfritt. Men jag vet inte om dom snart sätter en spärr på mig så att jag inte får försäkra fler hundar. För om det är någon som har utnyttjat sin djurförsäkring så är det jag. Jag har haft maximal otur vad gäller mina hundar om man räknar bort Bore, som är en frisk krabat (peppar peppar). Kanske inte så konstigt att man blir bitter och tycker att livet är orättvist. Skulle inte mina tre boxerkillar (Boss, Loke och Grim) haft olika problem så skulle jag fundera om det var mitt fel. Är det verkligen möjligt att ha en sådan här otur? Tro inte att jag jämför Grims liv med kostnader men det är dagens sanning att pengar växer inte på träd. Pengar är så klar inte allt men det är ett nödvändigt ont. Tyvärr är det så att när vi ska ner till Västerås nästa gång har vi gått in i en ny period på försäkringen så då måste vi betala en ny självrisk. Så nu gäller det att spara så vi har råd att hjälpa våran älskade Grimmen. Är man kommunanställd så är pengar något man har ont om. 
Tänk för x-antal dagar sedan när vi besökte Sundsvalls hundgym första gången. Grim var alldeles i upplösningstillstånd och ville bara ta sig ur bassängen. Den tionde gången var det ganska ok. Då behövde vi inte agera lock på bassängen. Nu kan vi inte gå förbi vatten utan att den lilla randiga killen vill i och simma. Nu behöver han inte längre sin flytväst. Medans Bore plaskar runt i strandkanten beger sig den lilla randiga killen ut på ordentliga simturer. 
Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 
Häng på matte nu bär det av! 
Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i. Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita! 
My precious!
Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med många vinklar och olika terränger bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen. 
Spårnoga, javisst!
Kommenterat